Desertchick

Jag ammar de små liven. Men åh vad omotiverad jag känner mig den här gången. Inte alls som när jag ammade Amelia. Jag tycker det är jättejobbigt nu, och känner mig helt stressed när de vaknar och ska äta samtidigt. Jag vill ju att de ska få lika tid vid bröstet. Och båda vill helst bara äta från det vänstra bröstet, och ratar typ det högra.

 

Jag har provat att "tandem amma" (amma båda två samtidigt). Men åh, vad svårt det är då! Axel har svårt att ta tag om bröstet, och när han väl får det så åker den ut, så fort jag försöker få Ingrid att suga tag. Och så vill han gärna bita mig med tandköttet, och det gör sjukt ont.

 

Så jag pumpar hellre och ger de flaskor. Och så ersättning på det. Att ge ersättning är inget jag är stolt över att ge. Jag som ammade Amelia i två år utan att ger ersättning en enda gång, har nu gett det flera gånger till twinkisarna. Jag grät när vi kom hem från deras doktor förra veckan efter att ha fått beskedet att de inte gått upp som de skulle, och vi fick en massa burkar med ersättning. Då kände jag mig som en hemsk mamma. :(

 

Nu har jag inte skrivit på några dar. Det känns som om jag inte har tid att sitta ner och knåpa I hop ett inlägg längre.

Vi mår I alla fall bra. I torsdags hade vi ju tid hos barnens läkare för deras viktkontroll, och det visade sig att det inte gått så bra som jag trott. Ingrid hade gått upp 3 ounces (vilket typ är 90 gram) och Axel hade inte gått upp nåt alls sen vi kom hem från BB. Dock sa dr att de nog har gått ner lite mer efter vårt första besök, och att han säkert gått upp lite. Men helst vill de se att de väger lika mkt som de gjorde när de föddes vid två veckor.

 

Så vi fick rådet att amma först och sen proppa I de mer mat via flaska, antingen pumpad mjölk eller ersättning. Så vi har gett båda två. Jag ammar och pumpar som en riktig mjölkkossa här, och vid ett par tillfällen har vi gett ersättning. Tycker inte de gör nåt annat än att äta. På fredag ska vi tillbaka igen för att väga de, och jag hoppas verkligen att de gått upp lite tills dess.

 

Sen I fredags hade jag tid hos min gynekolog/barnmorska. Hon kollade snittet, och det såg fint ut, och så kollades mitt blodtryck igen. Och det var fortfarande högt! Riktigt högt! 170/100! Det gillades inte, så nu har hon gett mig medicin för det, och jag ska tillbaks dit I morgon för att kolla om det hjälpte nåt. Jag hoppas det, för jag vill inte köka blodtrycksmedicin resten av mitt liv. :/

 

I lördags tog vi en sväng upp till parken. Vi promenerade lite grann och Amelia fick springa av sig på lekplatsen en stund. Kändes jättebra när vi gick runt. Min första promenix sen twinsen kom. Men oj, vad ont jag hade när vi kom hem igen! Jag kunde knappt röra mig! Kändes précis som foglossning, som om nån sparkat mig I skrevet. Ouch.

 

Så det är väl det som har hänt här hemma de senaste dagarna. :)