Oj, nu var det ett tag sen jag skrev sist. I morgon är det februari, och den sjätte så fyller tvillingarna ett år. Vad fort det här året har gått! Vi överlevde deras första år! :D De har växt så himla mycket det här året.
Nu är det inte små hjälplösa bebisar längre, utan små personer med egna, väldigt starka viljor. De slåss med varandra. Jag kan inte låta bli att skratta när jag ser de. En utav de kan leka med nånting, och den andra ser det, och kommer och tar leksaken och så blir den första förbannad och försöker ta den tillbaka, och så blir det dragkamp tills en vinner och den andra skriker och gråter. De drar i varandras kläder, snor mat i från varandra.
Axel är den som kommer att gå först. Han går riktigt bra med en lära-gå-vagn. I bland så står han utan att hålla i nånting alls, och det ser nästan ut som om han kommer att ta ett steg när som helst. Ingrid är inte riktigt där ännu. Men om vi känner henne rätt, så kommer hon inte ligga långt efter Axel. Så har det varit med allt de gör. Han är världens gladaste. Skrattar och ler jätteofta. Riktig charmbubbla. Han har även 5 tänder som
Ingrid. Min lilla Ingrid. Hon har en vilja av stål. Skriker rakt ut när hon inte får som hon vill, men när hon väl får det så skrattar hon högt så att man ser hennes små krokiga tänder. Hon är så liten. Hon växer som hon ska, men oj vad lätt hon är jämfört med brorsan sin. Hon "pratar" även mer än vad Axel gör. Hon är den som säger nya ord före honom. Det är mkt "mamamamamama", "dada", och "nej-nej". Hon har en hes röst, så hon låter så gullig när hon pratar. Hon har fyra tänder.
Båda två älskar att äta mat. Vi har helt slutat med barnmatsburkar. De ratade det helt för ett par månader sen nu äter de allt vi äter. Ingrid är den som äter mest. Hon älskar mat och har ingen botten. De gillar även att gunga i parken, åka vagn, gunga på gunghästarna sina, och att läsa. Vi läser mkt här hemma precis som vi gjorde med Amelia. Axel skrattar rakt ut när jag läser.
Jag är fortfarande lika strikt med svenskan. Det är det enda jag pratar med de. Och jag ser redan resultatet. De förstår allt jag säger, och Ingrids första svenska ord var ju nej nej. :D Jag är så fascinerad hur duktig Amelia är. Hennes svenska har helt exploderat, och det är så roligt att ha riktiga konversationer med henne nu. I bland pratar jag engelska med henne, tex när vi umgås med nån vän eller så.
Hon låter som mig. "Kolla här då mamma", "va é de?". :D
Annars lunkar livet på som vanligt här. Jag jobbar ju ett par kvällar/nätter i veckan, och jag måste säga att det är helt otroligt skönt/roligt att komma i väg själv. Jag är rätt trött på helgerna, men pengarna jag tjänar är rätt bra, och det är helt värt det. Hoppas på att kunna betala av bilen snabbt! Det riktigt tråkiga är att vi inte åker till Sverige i år. :( Men nästa år då jäklar!
Nej, det här blev längre än jag trodde. Bilder lägger jag in senare!
