Desertchick

Jag vaknade klockan fyra på morgonen  den sjätte februari, av att jag hade Braxton hicks värkar och att jag hade rejält ont i mellangärdet. Jag klev upp och gick och la mig på soffan för att bli lite mer bekväm. Det blev lite bättre, och smärtan försvann så småningom.

 

Dagen gick och jag hade inte ont, men jag kände mig allmänt blä bara. Kunde knappt vänta tills Tom kom hem från jobbet. Han kom hem och jag var ok. Vi käkade middag, men jag kunde knappt äta nåt, och nu började smärtan komma tillbaks igen. Vi gjorde våran vanliga kvällsrutin med Amelia, men nu kunde jag knappt röra mig för att det gjorde så ont. Amelia somnade som hon skulle, och Tom gick till en kompis som bor en kvarter bort (det var ok, efterssom han var så nära).

'

Efter att han gått så satt jag och kollade på teve. Smärtan blev värre, och jag hade mer BH värkar. Jag kunde knappt sitta, gå, eller ligga ner. Jag ringde Tom och bad honom komma hem. Han kom och jag låg typ på soffan och grät för att det gjorde så himla ont. Vi pratade om vad vi skulle göra, och vi tyckte det var bäst att jag åkte in. Jag ringde BB och sa att jag var på väg, och så ringde vi en kompis som kör taxi, så att han kunde köra mig dit. BB ligger typ 2 minuter härifrån, så om det skulle behövas så kunde Tom komma på två röda.

 

Vi kom fram och jag åkte upp till BB. Klockan var väl runt 21.30 när jag kom dit. Jag fick ett rum, och de började med att kolla twinsens hjärtan och mina värkar. De var båda okej, och jag hade inte direkt några värkar. Blodprov togs och de kollade mitt tryck, och det var inte direkt onormalt högt. Sen fick jag träffa jourhavande läkaren, Dr Schumacher. Samma läkare som förlöste Amelia! Han kom och berättade att blodprovet inte var så bra. Nu vet jag inte vad det heter på svenska, men han sa att mina platelets var alldeles för låga, och att jag hade protein i urinen, och så var det nåt annat också som jag inte minns. Han sa att jag har HELLP. Havandeskapsförgiftning tror jag att det heter på svenska. Det enda som hjälper mot HELLP är att "ta ut" barnen.

Klockan var då  runt 23 när han kom med de "nyheterna". På en gång så börjades jag förbereda för kejsarsnitt. Jag fick dropp, jag rakades, jag ringde Tom, som var tvungen att hämta sin mamma för att kunna vara hemma hos oss och passa Amelia som sov. Bråttom bråttom var det. Jag sa att vi måste vänta på Tom, han kommer snart! Jag kördes in på operation, fick ryggmärgsbedövning. De steriliserade min mage. Vi skämtade med varann där inne, min sjuksköterska var fantastisk! Tom hade fortfarande inte kommit. Till slut kom han! Klädd i operations outfit! Han sa "did you think I was going to miss this?". :D

 

Några minuter senare skars jag upp, och Axel kom ut skrikandes klockan 23.40 och sen kom Ingrid klockan 23.41. Skrikandes hon med. Jag grät en skvätt! Tom tog en massa bilder. Jag fick se båda två och pussa de lite. De var perfekta! Sen togs de i väg till nursery för att undersökas, och skulle steriliseras och sys i hop. Tom gick med twinsen.

Efteråt kördes jag in på "uppvaket" och där fick jag stanna en timma eller så för att kolla att allt var okej. Tvillingarna kom efter ett tag, och de blev lagda vid bröstet på en gång. Vilken känsla att se de äntligen! De är så små!

Ingrid vägde 2200 gram och är 44.5 cm lång. Axel vägde 2700 gram och är 47 cm lång.

 

Och så äntligen var det över! Jag rullades in på mitt rum igen. Jag var inte gravid längre! Så skönt alltså! Smärtan jag kände av försvann helt! Helt otroligt! Jag fortsatte att få regelbundna blodprov för att kolla att mina platelets började stiga, och det gjorde de. Dagen jag åkte hem, så var det helt normalt igen.

Jag kom in på torsdag kväll och fick åka hem på måndagen. Jätteskönt var det att få hjälp med amningen till exempel. Men åh vad jag saknade Amelia! Första gången jag var i från henne så länge. Tom och hon kom och hälsade på varje dag, men det är ju inte samma sak. Jag vet ju att Tom tog bra hand om henne, men ändå. Min lilla tjej. Hon var så glad när jag äntligen kom hem igen. Jag med. Så glad att jag grät en skvätt när jag kom hem. Hon verkade ha vuxit så mycket när jag var borta. Min lilla älskling!

 

 

Här är lite bilder från förlossningen. :)