Desertchick

Vilken dag det var i går. Vid ett tiden så gick jag på en långpromenad med Peanut upp till hundparken. På vägen hem så kände jag att jag var tvungen och gå på toa. Så jag gick in på toaletterna som finns däruppe i parken. Medans jag sitter där börjar jag känna att jag ska svimma, så jag spolar, och sätter mig ner på golvet. Jag börjar svettas, och skaka lite, och få värsta krampen i magen. Jag tror jag håller på att få missfall.

Kramperna fortsätter, och jag börjar bli riktigt rädd. En kvinna kommer in på toaletten och jag ropar på henne. Hon ringer 911 åt mig. De är nu på väg. Jag ringer Tom, men får inte tag på honom, så jag ringer deras operator, och söker honom på det viset. Jag får äntligen tag på honom.

Ambulansen har nu kommit. De får ta Peanut med där i också, efterssom jag inte vet vad jag ska göra av honom. Tom möter oss vid sjukhuset. Magen min krampar nu som fan, och jag tror verkligen jag håller på att få missfall nu. Vi kommer till sjukhuset runt halv tre eller så. Jag har nu fått dropp. Och det verkar som om jag har en allergisk reaktion för hela överkroppen kliar, och jag får utslag. Det får jag benadryl för.

De skickar in mig på akuten och jag får ett eget rum. Jag känner mig yr ett bra tag. En sköterska kommer och drar blod för att kolla alla mina värden, hcg nivåer osv. En läkare kommer och gör en gynekologisk undersökning och det visar sig att jag blöder. De skickar mig på UL och VUL.  Vi får se den lill*.  H*n är fortfarande där . H*n är stor som ett blåbär ungefär, och det visar att jag är i femte veckan. Jag får komma tillbaks till akuten. Väntar bra länge på att få svar. 

Läkaren kommer äntligen in och säger att allt ser ok ut, förutom blodet. Nu kan jag bara avvakta och se. De vet inte varför jag blöder, men han sa att det händer i bland, och att man fortfarande kan föda ett friskt barn. Äntligen får vi åka hem!! Klockan är över 21 när jag blir utskriven. Nästan sju timmar spenderade vi där.  Fy fan!

Nu är det lördag morgon och jag blöder fortfarande lite. Jag ska avvakta och se om jag fortsätter att blöda. Om jag gör det så åker jag in igen. Så jag vet inte hur det här kommer att sluta.  Men huvudsaken är jag mår bra i alla fall.